de tidlösa dagarna

fuktig tystand tränger in i mig
gatulamporna spottar kyligt ljus på marken
jag går hem full mitt på gatan
svart asfalt rullar under mina fötter
jag kommer aldrig hem

09.50!!

Bill Broonzy - She caught the train

tio i nio vaknar jag och undrar vad det är för dag, vilket år, vad mitt efternamn är och vilken planet jag befinner mig på. jag inser senare att klockan är 09.56 och det är söndag (!!!). logikens närvaro blev plötsligt stark. jag blev Linnéa och det blev 7e september (eeh... OK, i admit it. jag kollade upp det precis innan jag skrev ned det).
nu undrar jag, vad är det för ondsint kraft som inte låter en flicka sova längre än tio i nio?! någon där ute vill mig ont. i can feel it.

nu lyssnar jag på Whiskey and good time blues som för att trösta mig. fungerar sådär.


piss out!

wednesdaaay

onsdagar är dryga på så vis att den ligger mitt i veckan. på tisdagar är jag fortfarande ganska (=lite) pigg sedan helgen, och torsdagar ger hopp om att det snart är fredag. fredagar är bra, det känns lite som om jag inte har lika mycket plikt, krav och skyldighet då. alla lärare (plus elever) är lagom möra i slutet på dagen, och om man har tur får man sluta tidigare. hooray.


idag har varit en tråkig dag. så pass tråkig att om du frågar mig om en vecka eller så vad jag gjorde onsdagen den 3e september skulle jag förmodligen inte minnas.
nu när jag tittar ut ser det ut att börja regna snart. vädret i tidningen avslöjar att jag har förvänta mig regn ungefär hela veckan. mor och mors sambo for till spanien igår. igen. de kom hem från spanien 28e augusti och åkte dit igen 5 dagar senare... hm, vadå, jag är inte bitter.


varför postar du ett inlägg om hur tråkig din dag har varit och dylikt, det finns ju ingen som bryr sig, tänker säkert du, förundrande läsare. -sant, det finns säkert ingen som bryr sig. men jag är jag och talkie walkie reflekterar mitt liv. vad som händer i mitt liv är jag. gilla läget.
som jag skrev tidigare har idag varit en tråkig dag som jag säkerligen har glömt om en vecka... OM jag inte reflekterar över dess extraordinära tråkighet och skriver ned det, så om jag drabbas av amnesi och glömmer bort vem jag är kan jag bara läsa talkie walkie.



P.S hittade en grym konstnär idag, hennes hemsida hittar ni här. jag skulle då inte tacka nej till en av hennes tavlor i mitt hem.


(bild: Fumi Watanabe)


Buh-bye!