Du tog dig hem, men hem till vem?

Idag låter jag Emil sköta snacket:

Ghana mot Italien, ingen aning vem som vann
Regn som aldrig föll på hela sommaren du försvann
Du tog dig hem, men hem till vem?
Du lämnade inga spår

Ghana mot Italien, ingen aning hur det går
Jag letade tecken bland pinnar på marken
och stjärnor i skyn, men ingenting från dig
Vid ett hav i en stad vid din grav
Men ingenting där än; dig känner jag igen

Du gav dig av och i ett slag kom sommarens första dag
Tragiskt, men så magiskt, ingen tid att vara svag
Finns det en chans att du finns någonstans
ska jag hitta dig nu, för bara du är du
Som ett djur, som ett träd, som en vind
vad hände dig sen?
Dig känner jag igen
Dig känner jag igen

Ghana mot italien, ingen aning vem som vann
Regn som aldrig föll på hela sommaren du försvann
Du tog dig hem, men hem till vem?
Du lämnade inga spår

Ghana mot Italien, ingen aning hur det går
Jag såg mig i spegeln, då såg jag dig där
och jag hörde din röst när jag pratade för mig själv
Du är här
Du är någonting jag bär
Du är nått jag har på känn
dig känner jag igen
dig känner jag igen
dig känner jag igen

Ammunition

Solbrända minnen
flagnar
och jag

ensam

*

Bara en varm whiskey-andedräkt
och ett gammalt
fast omtänksamt
hjärta
kan rädda mig nu

Jag dunkar mitt hjärta
mot din ryggtavla
och jag målar nakna människor på duken
eller nej, tavlan
din rygg

Jag klöser in mitt nummer
i din hud
och det blodet
det jävla blodet
ska påminna dig
om mig

Och vi punkterar våra hjärtan
trängs i kön
och vi leker med knivar
och kyssen döden
Vi ramlar handlöst
och den där grusen
under huden i handflatan
försvinner aldrig




Våra klockhjärtan fortsätter ticka, de fortsätter gå men alla har köpt digitalklocka och mitt urveck börjar ge upp mig, jag måste hitta en nyckel för att vrida upp mitt klockhjärta, pendeln är oregelbunden och jag måste ha en nyckel!
Jag måste flyga.

Saker som ligger varm och kallt

En flygstart
spräcker min mödomshinna

och kvar står bara

skuld





Alla dina muskler rör sig

i synk

med mina flyktiga
tankar





Jag låg
med ryggen mot dig

sov inte på riktigt
bara låtsas

sår

jag blödde

underlivet liknade
Stockholms blodbad





Låtsas sov
låtsas snö
låtsas skratta
låtsas dö





Trappsteg, hjärtslag

Om vi kunde sitta här
på denna trappa i Montmartre
för alltid
skulle jag aldrig mer
rasa
bara dåna

Paris

Home, home and dry, like a homing bird I'll fly

Du önskade mig en tid då jag kan packa upp mina väskor och verkligen älska det, känslan av att vara hemma.

Jag är hemma.

Jag har den första helt lediga dagen framför mig imorgon (idag). Jag har nog haft den mest fullbokade vecka på länge, fast inte fullbokad på något dåligt sätt alls då jag har träffat en massor av fint folk. Återbekanta sig med hemstad och fik och människor och klimat. Skönt med en sorts uppdatering.

Idag ska jag bara träffa släkt, fika och göra läxor. Funderar på att övningsköra lite också, trots att ishalkan, minusgraderna och snön dämpar min entusiasm.

Idag var jag på en mini-improshow av skuggteatern, Umeås improvisationsteater, för första gången på ett år (!) och det känns bra, det var bra.

Två-tre timmars sömn resluterade i en oerhört instabil dag.
Jag har träningsvärk, eller sträckt armen. Det gör ont, men jag förväntar mig inget annat efter att ha dragit runt på resväskor, påsar och en laptop. I två dagar.

Nu sitter jag i mitt gamla rum i Umeå och saknar mina högtalare.
Jag fryser men inte lika mycket som igår. Jag tror jag föredrar det igår, faktiskt.

Katter på väggarna, taken och jag sitter i en tom lägenhet. Det skymmnar.
Jag vaknade nyss.

Orkar inte skriva mer eftersom jag inte är van dit detta tangentbord, måste luta mig fram över det och trycka på en tangent åt gången. Segt.

Stockholm är bra.

Resfeber

Försökte packa lite nyss, men eftersom datorn sitter precis framför min väska beslutade jag mig för att hellre surfa. Det är trevligare, packa är svårt.
Jag tror jag tar och kör den gamla vanliga "sista-minuten-packning", då jag bara får med mig precis det jag behöver, inte allt annat onödigt som jag annars hade packat ned.

Idag tränade jag, klippte luggen och köpte skor.

Magen pirrar, känner av lätt resfeber.
Det var så pass länge sedan jag reste att min immunitet för resfeber har släppt lite.
Det ska bli skönt att få försvinna ett tag, det tror jag verkligen.

Aaaanyways.


(jag är nykter och luggen är rak, okej?)

Jag vill dansa hela natten, dansa in natten, småtimmarna.
Dansa tills jag faller ihop som om min kropp har mist sitt skelett, dansa tills all mitt vett försvinner med mitt svett.


Dansa, jag vill dansa!

Lady Lazarus

Inga vettiga ord idag heller. Börjar bli jobbigt med denna ordtorka.
Sylvia får tala för mig.

Oh, I adore you

Dagarna känns lite lättarna, inte nätterna.

100

Detta är mitt 100e blogginlägg. Hooray, hooray!

Egentligen vill jag bara skriva långa utlägg över hur pissigt allt känns, hur irriterad jag är just nu, och att jag irriterar mig på kurrandet magen ger ifrån sig. Men jag vill inte äta, för då mår magen inte dåligt och det ligger en sorts tillfredställelse i att se någon plågas, om än mig.

Det är märkligt hur två dagar, lördag och söndag, kan vara så groteskt olika.
Lördag: tummen upp
Söndag: snara runt halsen

Aight. Nu ska jag fortsätta sprida min glädje. Smell ya later!

Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma

Vaken och längtar.

Jag tycker inte om söndagar som känns så överflödiga att jag lika bra hade kunnat sova bort dagen. Jag känner mig så meningslös då, det är jobbigt.
Idag är en sådan dag.
Jag tror seriöst jag inte har rört mig mycket längre än mellan TVn, datorn (som sitter precis framför), badrummet och köket.
Detta är pinsamt, men jag har inte ens varit utomhus idag. Jag har ju ingen anledning att gå ut längre. Inte på en söndag.

Nu vill jag bara göra allt jag inte kan, eller får och det kväver mig.