torsdag 29 juli 2010

ja. jag får lust att skrika, dra av allt mitt hår och slita ut varenda liten inälva i kroppen och riva sönder mina kläder och vråla ljudvågor som sätter luften i gung och regn faller på mina bröst.

och ja, jag får lust att riva ner vartenda papper på mina väggar, vika dem till pappersflygplan och kasta ut dem från fönstret. kasta ut allt som är mitt och bara börja om.

tisdag 13 juli 2010

ensamheten droppar i pannan, tickar sekundvis som alarm men jag kan inte trycka på snooze för jag kommer alltid minnas hur du brände ner hela min skog och tro att komma tillbaka som ingenting hade hänt skulle vara okej.
24,5 grader utomhus, 29 grader inomhus och 37 grader inuti mig. det blixtar utanför fönstret men åskar inuti mig, i magen och i bröstkorgen. man kan höra stygnen knacka i revbenen, hur sömmarna spricker.

man får akta sig för sådant, därför bär jag alltid runt på ett rese-sykitt som man får på fyrstjärniga hotell.

jag sitter och sprängs inuti på stolen som ger mig ränder på låren efteråt. jag vill berätta för dig men hjärtat stannar och åskan i magen gör så ont ont ont.

jag gick ut och ringde, fyra signaler sedan virvlade din röst runt min trumhinna som len honung.
som en överdos med heroin.