Siesta 2009!

Försöker andas genom min snoriga näsa, se något genom mina saltvattniga ögon.
Det gör ont i hela kroppen.
Men nu är jag hemma igen, hemma med mitt duntäcke som jag har tjatat om att jag har saknat i 4 dygn.

Nu lyssnar på Paul Simon för att stilla mitt hästhjärta.

Klick klock klonk, klick klock klonk

Men jag längtar tillbaka, jag gör verkligen det.
Nu ska jag silvertejpa munnen och ligga ner i sängen (en riktig säng <3 <3 <3) och lyssna på knastriga kassettband.

Napalm

mitt huvud på dina axlar
dina axlar på mitt huvud

och hela Stilla havet
i mina ögon

fast det blåser storm i skallen

jag är ledsen att jag inte kysser så bra, Hilda
och att jag alltid blir fullast, dricker för mycket billigt smultronvin och kräks neonregn
jag är ledsen att jag alltid har så mjuka leder och att jag alltid skrapar upp knäna och gråter

gråter mer än jag gjorde när jag var ett barn


vi är inte förspillda
bara lite gråtmilda
och kanske frånskilda

men fina Hilda
jag måste försvinna
mitt napalmhjärta ska brinna

Emil sköter snacket som vanligt.
För alla Spotify-användare där ute:
Väck mig inte imorgon

Utom att jag ska på Siesta om 6 (!!!) dagar har jag inte mycket att skriva om.
Möt mig där, rök en cigarett och dela en flaska vin med mig. Puss.

La mort, c'est l'amour

Ditt vitfläckiga ansikte tårades
när din flickkropp hulkade och kräkte sushi
i rabatten

Jag kände på din ryggrad, höll i ditt hår
Önskade att det var jag
istället för du

Det är natt, jag ligger ensam i sängen och andas silver
Jag ligger naken i fosterställning, tittar ut genom fönstret
Det går att skära glas med huden, jag är styv

Om jag lutar mig ut genom fönstret och lyssnar försiktigt
hör jag nattåget tyst pulsera
över spåret
Jag växlar spår

Hänger med telefonledningen runt halsen
i gryningen

La mort, c'est l'amour

Call me tonight

Jag erkänner lite motvillig att jag är lite olustig över utvecklingssamtalet jag skall ha imorgon med min mentor.
Jag är inte säker på att jag vill veta hur mycket ogiltig frånvaro jag har, eller vilka ämnen jag hänger på håret med.

Åh, och förresten så insåg jag igår natt hur mycket jag har saknat att prata i telefon på natten, i sängen.

I fought the law and...

"Hon är så vacker: blodskor, jordgubbsbyxor, vallmotunika, cape i polpa di pomodoro. Som om hon flytt från ett måleri."

Jag är kanske lite sen med att upptäcka att Black Ascot inte är på riktigt, att det bara är ett experiment av Malmö Opera.

Jag är inte helt säker på vad jag skall känna, lite besviken tror jag, eftersom jag gillade tanken på en artonåring på Östermalm med 750 klänningar som missbrukar plommonvin i skolan och vars moster är den enda människa hon vet som kan se skillnad på en manolo- och en guccisko bara genom att se hur hon som bär skorna rör sig.

Trots det är jag imponerad av författaren/författarna som skrivit, det är verkligen sjukt bra och värt att läsa.

Sanningen och andra historier
Drunkningsdöden

Jag saknar Erika.

Kokain och diamanter

Ett ihåligt ljud av ett flygplan över himlen fyller
mitt tomma huvud
Sväljer mitt järnspott och känner äntligen, för första gången någonsin att jag försvinner

En åldrad kvinna går förbi med sin hund i ett koppel och ler lugnt
"Vackert väder idag" konstaterar hon

Min hud spänner och jag drar eggen mot min björnkropp
Vänder ansiktet mot molnen och andas. Väldigt vackert väder, faktiskt

Jag kröp som ett påkört djur på en motorväg ner till vattnet och badade med kniven
Ingen såg mig, ingen märkte att jag låg där med trasiga artärer, ådror, hjärta
Fantomkänsla i kroppen, hela kroppen

Jag tittade på undersidan av näckrosorna och tänkte flyktigt på myggen i sommarstugan och alla sömnlösa nätter på bryggan med alldeles för många cigaretter och lukten av sprit, myggmedel, rena lakan, gräs och hav
Och sedan försvann jag, precis som jag gjorde i min första kyss

tio brutala år

1999;

"vad är allt fint som kallas liv?"
håller pappas hand och varje andetag
stinker sprit

hälsovägen
som någon sorts svart ironi

somnar nästan, fast inser
pappa måste hem
och detta skall göras om
imorgon

2005;

det var just det ögonblicket
precis då

stod på framför snyggatorpsskolan
kände allt rinna
kiss, svett, blod, tårar

"jag dör nu"

2008;

utvecklade en
Hiroshima atombomb

förstod
"mitt liv kommer aldrig bli sig likt"

2009;

penetrerar min hjärna
min skam
mitt underliv

tre cigaretter senare
21 minuter mindre

ett halvårs självförakt

Hora! Alkis!

Jag drömde en mardröm.

Jag låg utsträckt på en parkeringsplats med näsan mot asfalten, däckad; jag hade blivit för full.
Folk passerade, men ingen stannade och hjälpte mig. Ingen kollade åt mitt håll.

Titta inte på alkisen.

Hora!

Jag hade ingen vän kvar, alla kallade mig alkoholist. Jag fanns inte längre, jag var ett minne blott.
Hela världen hade reducerat mig.
Jag vaknade i gryningen och skulle gå in i mitt hus. Dörren var låst. Ingen vill ha mig.