Kokain och diamanter

Ett ihåligt ljud av ett flygplan över himlen fyller
mitt tomma huvud
Sväljer mitt järnspott och känner äntligen, för första gången någonsin att jag försvinner

En åldrad kvinna går förbi med sin hund i ett koppel och ler lugnt
"Vackert väder idag" konstaterar hon

Min hud spänner och jag drar eggen mot min björnkropp
Vänder ansiktet mot molnen och andas. Väldigt vackert väder, faktiskt

Jag kröp som ett påkört djur på en motorväg ner till vattnet och badade med kniven
Ingen såg mig, ingen märkte att jag låg där med trasiga artärer, ådror, hjärta
Fantomkänsla i kroppen, hela kroppen

Jag tittade på undersidan av näckrosorna och tänkte flyktigt på myggen i sommarstugan och alla sömnlösa nätter på bryggan med alldeles för många cigaretter och lukten av sprit, myggmedel, rena lakan, gräs och hav
Och sedan försvann jag, precis som jag gjorde i min första kyss

tio brutala år

1999;

"vad är allt fint som kallas liv?"
håller pappas hand och varje andetag
stinker sprit

hälsovägen
som någon sorts svart ironi

somnar nästan, fast inser
pappa måste hem
och detta skall göras om
imorgon

2005;

det var just det ögonblicket
precis då

stod på framför snyggatorpsskolan
kände allt rinna
kiss, svett, blod, tårar

"jag dör nu"

2008;

utvecklade en
Hiroshima atombomb

förstod
"mitt liv kommer aldrig bli sig likt"

2009;

penetrerar min hjärna
min skam
mitt underliv

tre cigaretter senare
21 minuter mindre

ett halvårs självförakt

Hora! Alkis!

Jag drömde en mardröm.

Jag låg utsträckt på en parkeringsplats med näsan mot asfalten, däckad; jag hade blivit för full.
Folk passerade, men ingen stannade och hjälpte mig. Ingen kollade åt mitt håll.

Titta inte på alkisen.

Hora!

Jag hade ingen vän kvar, alla kallade mig alkoholist. Jag fanns inte längre, jag var ett minne blott.
Hela världen hade reducerat mig.
Jag vaknade i gryningen och skulle gå in i mitt hus. Dörren var låst. Ingen vill ha mig.

I think I need a new heart

Det känns som att jag har ett barbiedocks huvud, ett avtagbart sådant. Eller så är det bara önsketänkande.
I vilket fall som helst så skulle mitt huvud lika bra kunna innehålla en stor kula som håller huvudet på plats.
Nu tänker jag ta några piller, läsa lite och somna.
Ont i kroppen, huvudet, hjärnan, fötterna, själen och näsan kliar.

Dansens dag idag, förresten! Och Pauline var med i en söt liten föreställning som jag tittade på två gånger.
Och imorgon ska jag och Jeny till Framtid på jakt efter fina second hand-fynd, och sedan följer jag nog med vänner ut på gräset och firar valborg och vår och allt fint.

Bohemerna, poeterna är svin

Idag har bara varit en dag för mycket och jag är trött i alla benämningar.
Vi har projektarbete denna veckan och gör film.
Jag tror det säkert kan vara väldigt kul trots att det är oerhört jobbigt. Men vi blev ihoptvingade i grupper med parallelklassen och det känns mest krystat och stelt.
Dessutom har en dansk tjej i min grupp fått mig att utveckla en slags kronisk huvudvärk.


Och på tal om ingenting, är det inte märkligt hur ens föräldrar ibland är de som förstår en sämst?

HAOR DUW MENS, ELLÅR??!!!

Jag känner mig elak och bitchig. Mest avskyvärd hela tiden.
Varför är alltid jag så elak mot snälla människor?
Jag får sluta umgås med folk, helt enkelt.

Eller börja umgås med folk som är ännu värre, med en ännu mer rutten personlighet än jag.

Små späda barn, med hjärtan som elefanter

Mind is a razor blade

Jag tycker det är spännande hur vissa låtar väcker upp en del gamla minnen, som ligger och dammar.

När jag hör José González - Heartbeats minns jag hur jag pulsar fram i gnisslig snö i Umeå, under en helt mörk himmel. I total tystnad. Ensam med urholkat hjärta som står helt stilla när norrskenet passerar.
När Pauline hör samma låt, fast orginalet, The Knife - Heartbeats, så minns hon sommarromans och trasig kärlek.

Good news

Magont, hjärtklappning, sömnlöshet och ångest; helt i onödan.
Har stressat sönder över ett matteprov jag trodde jag skulle ha imorgon som tydligen inte alls blir av.
Skönt. Blir kanske inte alls tvungen att spränga mig själv.

Nu tänker jag sätta mig ute i eftermiddagssolen med te och inte stressa tills mitt hår faller av för en dags skull.

Spotify

Hakar på spotify trenden och har gjort en "vår-musik-spellista".
Så alla ni spotify användare får gärna trycka på länken här och checka out den.


April come she will
When streams are ripe and swelled with rain;
May, she will stay,
Resting in my arms again.
June, shell change her tune,
In restless walks shell prowl the night;
July, she will fly
And give no warning to her flight.

August, die she must,
The autumn winds blow chilly and cold;
September Ill remember
A love once new has now grown old.

Mystery train

(Se den!!)

17 år och vill bara sprängas, om och om igen

Jag vet inte, kanske är det för att jag bara är 17 år. Kanske är det för att jag är hemskt känslig, knäsvag för sommarkvällar med billigt smultronvin, kedjerökning och kyssar i gräset. Jag vet inte.

Hur som helst, läste nyss i Niotillfem, Sandras beskrivningar på allt fint som kallas kärlek spränger verkligen hjärtat.
Läs själv här och här.

Istället för Paris...

Himlen skymnar och jag äter rischips i mina nya jeans (som för övrig sitter som ett extra skinn och klämmer in ungefär allt fett på mitt arsel) och lyssnar på David Bowie.
Livet känns inte helt fel, måste jag säga. Särskillt inte nu när jag dessutom har ett påsklov framför mig där jag har göra precis vad jag vill. Vad jag vill!

Jag ska nog baka bullar och kakor, besöka Malmö, träna och leka med vänner i vårvädret.
Det sägs ska bli soligt och varmt hela veckan. Jag håller tummarna.
Idag har det varit 17 grader! Var ute på en cykelrunda och handlade mat nyss i den 14 gradiga kvällssolen.