slutet av gatan; återvändsgränd

nu är jag här igen
och jag känner igen den här platsen alltför jävla väl
jag bara står här som ett fån
rakt opp&ned
och stirrar fåraktigt på luften mellan mig och strömbrytaren

ett par ihopvikta cheap monday-jeans flinar lömskt i hörnet

golvet är täckt med smuts men
sängen är ren
jag har krupit ihop till en liten knappt synbar prick i sängen
under täcket


john blund kommer alltid sist till mig.
john, skynda dig till mig och strö ditt silver i mina ögon
jag vill inte se mer, gör mig blind

snart kommer den. sömnen
en sömn som varar lika länge som istiden

wanderlust

ett flygplan flyger förbi
högt ovanför mitt huvud
pulsen ökar
och blir plötsligt hörbar

DUNK DUNK DUNK


jag går till flygplatsen och väntar
på någon
kanske dig
jag brukar gå dit och vänta
ibland hälsar någon
"hejsan!"
"hej."
jag smälter in i bakgrunden
i tapeterna
och mina fotsteg dränks i ljudet av rullande väskor och klackskor

i mitt huvud, jag kan jag höra ljudet av vingslag

rökpaus

jag tog en omväg
för att spana in
en busschauför
som stod och rökte

jag gick förbi snabbt
två-tre sekunder
jag sneglade på honom
med ett likgiltigt uttryck

jag tror det hördes
när jag svalde
både läpparna och halsen brände
av uttorkning

jag undrar vilken buss han kör.

(jag visste att jag saknade dig,
men det var idag jag insåg hur vilsen jag verkligen är)

bitterljuva helvete

jag är ensamheten
det stinker ensamhet om mig
mina kyssar
smakar ensamhet

ensamheten är
inte längre abstrakt

jag är ensamheten

folk går alltid ett par meter
ifrån mig
de vill inte bli smittade

"ensamhet kan inte smitta, men botas"
tänker jag
och går framåt på svart och vita gator

"tiden är min medicin"

du tror inte på magi
men ändå
intalar du dig att
magi existerar

men det gör ont
för du vet
att du
egentligen tror på
verkligheten
som slår dig i ansiktet
som en stor död lax


drömmarnas förförande
dofter lockar dig
ifrån mig
med ett finger
under din haka

hoppet river mig
river hela min kropp
inuti och utanpå




illustration: linnéa

"Alla stjärnor är döda"

Det är fredag morgon och han har tagit ledigt, för att kunna sova. Helst hela dagen.
Björken blommade utanför hans fönster och en oavbruten vårbris smekte hans kind igenom det öppna fönstret.
Han är egentligen pollenallergiker.
”Det är värt det”, tänkte han när han mindes hur hon brukade sitta under björkarna i stan och skriva i sin bok.
Värt att minnas henne.
Han mindes hur hon brukade undvika ögonkontakt och fingra på naglarna när hon var nevös, petade bort gammalt nagellack.


Om han blundade kunde han efter en liten stund minnas hennes blyga leende. Det som lika snabbt uppstod som försvann.
Det tog honom ett par månader innan han hann se det för första gången, och då kunde han inte sluta leta efter det i hennes ansikte. Det var som att fånga en guldfisks glittrande i en smutsig damm.


Han sträckte ut armen till höger och plockade upp en vattenflaska med handen. Han tänkte på guldfiskar och drack vattnet.
Han lutade sig tillbaka ner i kuddarna och såg på himlen igenom fönstret.
Det var nästan helt klart bortsätt ifrån några få tunna fjädermoln.
Han blundade och behövde inte vänta länge innan hans medvetande klättrade ut igenom fönstret. Han föll in i en stillsam och likgiltig sömn.[...]





(text: linnéa sjöstedt
foto: masao yamamoto)

i mitten av ett risfält

jag öppnar medvetandet och
kollar tillbaka
på det som mest liknar gamla fotografin
tagna med en Diana kamera

man kan höra lilla sparvens röst sjunga
i bakgrunden på fotografierna
hon sjunger om Paris

jag gråter, längtar och saknar





[sprakande ljud av vinylskiva]





hon är den som skriver
brev som saknar mottagare och avsändare
och hoppas att någon där ute kommer förstå
fast blir sorgsen
när hon vet
hon kommer förbli ensam

han är den som lämnar
en bandspelare på "record"
på tåg, fik och andra offentliga platser
för att sedan
när han är hemma
lyssna på kasettbanden
när han ligger ensam i sängen
och låtsas
att han inte är ensam



[ljud av vinylskiva som tar slut och spelaren stängs av]

the end

alla pratar om hur det ska gå fort.
ifall något är långsamt blir de otåliga och misstänksama.


ibland tror jag att de egntligen bara vill få sitt liv fort över
så att de kan kasta sig ned i en soffa med någon de tycker om i slutet.
släcka alla ljusen, blunda och lyssna på pianomusik när tiden inte längre spelar någon roll.
vore det inte fint.

någon dag kommer allt ta slut, men låt oss inte låta det gå fort.

schack matt!

jag drömmde om uppkastningar inatt, bullemi. mina vänner.
hur hela kroppens innehåll rymdes i en liten toalettstol, och sedan bara spolades bort.
och hur ren man måste känna sig efteråt. som ett nyfött barn.

fast egentligen vill jag inte spola bort maten jag åt, bara känslorna som äter mig.

(jag är slut)

ibland när jag vill komma bort ifrån verkligheten klär jag upp mig fint och sminkar mig så fint jag bara kan
och går ut i natten på vintern.
jag ställer mig i mitten av en lång väg med utsträckta armar och räknar stjärnorna.
det får mig att känna mig mer verklig. men också overklig.
jag glömmer. och känner inget.

jag är förlorad i snön i norrland.



p.s
jag vill ha tillbaka min strumpa.

rädda flickan. rädda henne.

"ta med mig någon annanstans" sa flickan.

den där flickan som fick dig att gråta. hon som fick folk gråta.

nu såg du att hon faktiskt bara var, som du alltid har trott, ett litet lamm.

ibland när jag tänker på dig tänker jag: tänker du på mig?

du har gått under en stege och tror
jorden går under.

stanna här med mig,

vi kan försvinna tillsammans.

håll i dig och
kolla inte neråt.

vi ska förenas

och bli en gas,

som försvinner

ut i rymden.

bara om du stannar här.

vi kan spendera all vår tid tillsammans

kasta speglar på olika dörrar vi ser,

om du vill.

vi kan spendera tid tillsammans plantera träd.

magiska bönstjälkar, olivträd, lönn och körsbärsträd,
vad du vill!

bara vi spenderar all framtid tillsammans.

om bara du stannar här.

bye bye love bye bye happiness

jag orkar inte med mig själv.


inte idag, och förmodligen inte morgon.


jag är trött på linnéa.

jag vill vara sällsynt, inte fridlyst.

(foto: marianne maric)

rosengarden

(foto: Marianne Maric)



talkie-walkie?
talkie-walkie?!
TALKIE-WALKIE ! ! !

vad är talkie-walkie?
talkie-walkie är linnéa.
vad är linnea.