Kliar på en sårskorpa, åker lokaltrafik, får migrän.

Tänker på människor. Tänker på att alla människor är idioter. Ytliga jävla idioter. Och jag räknar verkligen inte bort mig själv då.
Men får jag höra någon säga till någon annan en gång till hur snygg/fin de är kommer jag implodera av spyor och slita av mig vänsterarmen och slå idioten i huvudet med den.
Finns det verkligen inget bättre att säga om människor än om hur snygga, söta eller fina de är? Hur värdelösa är vi inte som personer då, när det bästa någon kan säga om oss är hur fina vi ser ut att vara.
Blommar är fina. Hav, gröna trädkronor. Men alltså hörni, vi måste verkligen sluta objektifiera människor, för visst, en del är snygga men måste vi verkligen konstatera det ungefär hela hela hela tiden.
Jag hör hellre att jag är bra på något än snygg, det håller i längden. Frågar du mig uppstår snygghet i skillz.

Höjer volymen, blundar. Åker lokaltrafik.

Åker samma tåg, kan vägarna numera. Känner igen husen, ljusen, gruset. Går över dina fotspår, följer din rygg. Sitter i tre timmar i soffan och tittar ut över Johanneshov och solen som går ned.
Lyssnar på Anna Järvinen, alltid Anna Järvinen när jag är här.

Kan du gå som han,
försök lyfta på din fot som han,
flyta utan flyt som han.
Kan du stoppa tid som han,
be mig komma dit som han.
Få allt att kännas fint som han.

Om du lyckas då kan det hända att jag stannar över dagen.
Och att jag följer med dig in till staden, åh, för att minnas varför allt tog fart och varför ingen sa att

snart är det över.

Nu kan man hitta mig på Tumblr också.
Tänkte bara säga det.

Jag känner en tjej. Hon heter Jeny. Hon är det finaste jag har sett och min bästa kompis. Jag vill alltid alltid alltid vara där Jeny är. Jeny får mig att alltid säga ja, inte nej.

Det här med att vara för feg för att låta sina drömmar gå i uppfyllelse. Jag suger mig fast hårt på trygghetens spene och livnär mig på trettiosju gradig bröstmjölk.
Gnäller när jag inte har det jag vill ha men börjar gny av ångest när jag får det.
Vill både ha tårtan och äta den.

jag skulle kunna säga att jag också vill bli kär, att jag vill lukta på en axel och nästan knäcka bröstkorgen för att det luktar så fint, att jag vill hålla någon i handen och hoppa jämfota över tågspår, ha någon att åka spårvagn med med (eller till), att ha någon att dela en flaska vin med (eftersom jag inte orkar allt själv), dela en cigarett med, värma mina fötter på.
men det vill jag inte.

jag drömde att vi dansade i en stor sandrink och du kastade upp mig i luften och jag föll.

döden inträffar i norrland och borde kännas på riktigt, som om ett liv har slocknat men jag lever på som vanligt. dricker en kopp kaffe till. går över regnblöt kullersten och blåser ut rök.
äter curry i en tom lägenhet, de pratar om död på teven. diskar, blir kramad, lyssnar på musik.

lukten av
farfar.

klockan halv sju på morgonen utanför centralstationen, jag ska åt höger och du ska åt vänster. solen är på väg upp och du tycker det är fint. morgontrötta cyklister, knegare och hemlösa. och vi.
jag rörde din axel, du pratade i mitt öra.
tack för ikväll, jag hade det trevligt.
du kramar om mig, kanske ses vi igen, kanske inte.

i badkaret, med radiomusik
i sängen, bakom gardinerna: med huvudet i händerna
i staden, på spårvangen: med din bild i huvudet och solen i ögonen
i handen, på min kropp: lukten av ditt hår på mina fingrar

vaknar av att du håller om mig så hårt att jag inte kan andas. du sticker ut dina ögon på mina nyckelben.

00:11, 23 mars
åt en smörgås när jag kom till göteborg. gick in på mitt rum, pär frågar om jag vill se på film med honom.
vi har båda sett den förut med kommer överens om att den är så bra att man kan se den flera gånger.
tillbaka till ensamsovandet, min egna lukt. trodde inte jag skulle tycka det men jag kom på mig själv att tänka "gudars, så skönt."

15:00, 22 mars
sätter mig på tåget snart. kanske lika bra. komma ifrån detta luftslott jag bygger upp varje gång jag är i stockholm.
och det bildar en kontrast av omåttlig hopplöshet när jag kommer tillbaka till mitt liv. lilla knegarlivet.
JAG VILL INTE BÖRJA LÄNGTA BORT IGEN INNAN JAG ENS KOMMIT TILLBAKA. jag vill inte börja fundera "när ska jag åka iväg nästa gång?".
jag trivs alldeles för bra i mitt luftslott.