Allt känns mittimellan, jag befinner mig i gränslandet mellan verklighet och overklighet. Händer detta verkligen mot samma kropp som, för bara 9 år sedan, lekte i nyponbuskar med rivmärken på kinderna som inte kändes alls?
Nu är mina kinder läkta, men hela jag känns.
"Du verkar lite gå som katt runt het gröt, att du inte riktigt vågar ta itu med allt utan går runt och nosar på det, och jag tror du skulle behöva dyka huvudstupa ner i gröten trots att det bränns och gör förbanant jävla ont."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det känns fint att bli citerad måste jag faktiskt medge (:
Jag tycker om citatet så jag tyckte det förtjänade en plats här! :)
Skicka en kommentar