sängen luktar som en blandning mellan nytvättat och hud. utanför mitt sovrumsfönster låter något, kanske snön, kanske fåglarna i träden.
i min bröstkorg dunkar något, kanske hjärtat. jag hoppas det är hjärtat.
dagarna går fort, jag virvlar förbi i ett kaffetöcken, koffeinet verkar aldrig gå mig ur blodet. precis som du.
jag ler, nickar, serverar muffins och häller upp kaffe. en klapp på axeln, en hand på ryggen. bra bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar