alla pojkar jagade ditt jordgubbsröda hår
jag tittade på
du kastade dina fräknar över skolgården
"gud vad smal du är, du är så liten; vad söt du är"
vi kallade varann bästisar
men ingen förstod
särskilt inte du
varför vi egentligen hängde ihop
jag har aldrig
hatat dig mer än då
* *
"vem fan är du?"
jag visste inte
men en sak visste jag
vem jag var för dig
* *
jag ramlade på skolgården
skrapade upp knäet
en vithaj vädrar blod från en kilometers avstånd
jag blev lemlästad i ringen av människor
och jag blundade
öppnade ögonen
och mötte dina
* *
din hud på halsen var så mjuk
så lätt att tränga genom
med tänderna
ditt blod smakade sött
jag rörde dig aldrig igen
* *
en dag var du bara där
spelade dragspel innanför mina trosor
kungsholmen hade aldrig varit så vackert
träden var så höga
jag ville du skulle se mig hoppa
och falla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar