Tetristears

Veckan hittills har varit tusentals nålar i ryggen, i magen och i bröstet.
Och det är bara torsdag.
Jag undrar hur länge till jag klarar av att sitta på morgontåget tjugo över sju och blinka bort tårar.
Jag tänker att jag är slut, att min depå är slut. Det ger mig en onormal känsla av frihet.
Jag tror inte det är helt okej.