Morgonen började med ett hårt dunkande mot revbenen, mitt hjärta kämpar i bröstet.
Jag verkligen avskyr när dagen startar såhär, det avslöjar att resten av dagen kommer jag gå runt med en obehaglig eftersmak och hålla allt på en armlängds avstånd.
Nu vill jag egentligen bara tillbaka till mitt prasslande duntäckte och somna till någon skön musik, men jag måste tvinga ut mig i kylan som förstorar detta obehag. Jag vill inte. Hela kroppen totalvägrar, och huvudet. Hjälp mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar