fredag 17 juni 2011

Två fingrar innanför troslinningen, jag tänker på din tunga som är så varm. Din rygg är brun, min hand ser så vit ut i jämförelse. Du svarar i mitt öra och jag blundar. Jag vågar aldrig riktigt öppna ögonen för tänk om du inte är där, tänk om detta inte är på riktigt, tänk om det tar slut. Tänk om.
Du säger att du tycker om mig väldigt mycket, att du tycker jag är det finaste du vet. Och så kramar du om mig lite hårdare och jag kan inte förstå du en människas kram kan reducera allt fult som heter tvivel och rädsla. Hur en liten kram kan ge en känsla av total jävla trygghet. Även om det bara är ett par minuter, jag kan leva på detta hela vintern tänker jag.

Jag öppnar ögonen och försöker somna om.

1 kommentar:

_s sa...

oh jag tror jag gillar din blogg!