rött vin med pimpinella, och en nyss skjuten beckasin.

minnen (pt. 2)

"It's like we weren't made for this world, though I wouldn't really want to meet someone who was."



"Min mobil fungerar inte och jag kan inte minnas senast jag kände mig såhär evakuerad.

En sak har jag lärt mig; ensamhet är nästan aldrig vad du tror det är. Du är aldrig ensam när du känner dig ensam."



"Jag trycker på repeat för att just den känslan låten ger mig nu vill jag så gärna bevara. Allra helst plocka ned den och vika ihop den (för den är så himla stor att den inte ryms någonstans i hela Sverige) och lägga ner den i min ficka så att jag alltid går runt med den.

Längtan har byts ut mot en behov att älska."




"Arton är bara en enda stor besvikelse.
Soffsittning och väskvaktning. Det är inte alls som på bilderna.
Ölen är inte lika billig, musiken är inte lika bra, kyssarna smakar sämre.
Jag har inget tak över huvudet bara regndroppar över håret som får det att likna ett hårnät."



"Det sorgligaste av allt är nog att komma hem efter en hel dag och inse när katten rusar fram mot mig och stryker sig mot mina ben; detta är den första fysiska kontakten jag har fått idag."

minnen (pt. 1)

läste genom gamla texter jag skrivit. när jag var sådär väldigt mycket sexton år och olycklig. här kommer första delen med citat från en lite yngre och mycket labilare jag:


"Kom hem idag klockan elva.
Jag plockade gräslök i trädgården och lagade en omelett med parmesanost och gräslök.
Jag somnade i soffan och vinden blåste hårt på huset, det gör den fortfarande. Fönsterna knakar.
Jag vaknade av att jag skrattade.
Undrar vad jag egentligen drömde."



"På tåg som avgick 14.50 från Helsingborgs centralstation mot Åstorp. Jag satt snett mittemot dig och vi båda läste. Du läste Kemi B.
Vem är du? Du var fin."



"Och ibland när du har på dig just den där tröjan som är så himla fin till det ansiktsuttrycket då dina ögon är knivvassa men munnen så fruktansvärt mjuk och du ser på mig med någon sorts ömhet; då vill jag bara knuffa ned dig i soffan, släcka alla lampor och röra vid dig och skratta hela natten. Då vill jag rulla runt i kläder, hud och hår hela natten och allt som heter rädsla och tvivel är långt bortom vårt liv."



"Såg operan Orfeus och Eurydike på Ulriksdals Slottsteater idag. Den var hemskt fin.
Imorgon tror jag att jag far ut på Djurgårn för fika. Tror jag."



"Katter på väggarna, taken och jag sitter i en tom lägenhet. Det skymnar.
Jag vaknade nyss.

Orkar inte skriva mer eftersom jag inte är van vid detta tangentbordet, måste luta mig fram över det och trycka på en tangent åt gången. Segt."



"Egentligen vill jag bara skriva långa utlägg över hur pissigt allt känns, hur irriterad jag är just nu, och att jag irriterar mig på kurrandet magen ger ifrån sig. Men jag vill inte äta, för då mår magen inte dåligt och det ligger en sorts tillfredsställelse i att se någon plågas, om än mig."



"Badade nyss bort 2008.
Sitter i soffan och äter och försöker torka. Trött.
Jag har nog sett på Vänner i tio timmar idag.... Hm."

läser vykort och böcker på soffan i ett kaffetöcken. timmarna går så långsamt, som om jag undviker något. jag vet vad:
mat, speglar och dig.
dagarna är så tomma, jag tittar ut genom fönstret i en trekvart innan jag går upp. om jag har tur somnar jag om. då slipper jag lite mer.

jag önskar mig fler kassettband. jag har bara ett. och det är stulet.

jag blev nitton idag, om ett år säger jag hejdå till att vara tonåring.
jag börjar dagen med att lyssna på john lennon.

sitter på kafferep med min granne, som är en fågelspindel. billy, heter hon.
jag trycker hårdare på tangenterna, som om du skulle förstå min frustration, som om du skulle förstå.
vi åker i din skoda, alldeles för fort över blöt asfalt. gatulamporna spottar avmätt på våra ansikten. jag tittar på ditt ansikte, din blick är fäst på horisonten. knivskarp men disträ.
accelererar, vi är inte rädda för att dö. vi blundar och hoppas på något bättre.

jag upptäckte en sak efter alla timmar, dagar, årstider på din balkong. jag vet inte var jag är. går på opera i sommarnattsvett och jordbubbsfläckiga fingrar, dricker rom i söndertvättade kent t-shirts och trosor.
du vaknar från en bättre plats av gnisslet från balkongdörren. du hinner bara se håret i vinden och hör en sedan en mjuk duns i snön. free, at last.

stockholm har satt sina naglar i mig. jag sitter på en blöt bänk i humlegården, bryter fingernaglarna mot kakelgolvet på en toalett på kommendörsgatan och öppnar alla fönster och lutar mig ut. jag lutar mig ut så långt jag bara kan och oktobervinden luktar jord och regn. rummet luktar alkohol, svett och blod.
klockan är kvart i tolv och jag går mellan linnégatan och skeppargatan. faller ihop på en blöt sten framför hedvig elenora kyrka.
du lämnade glömde kvar mig i hösten, på bussen, i hissen, i halsduken, i stockholm.
tu vas partir sans moi.

jag vaknar upp ett år senare i dina armar.

ni är för fina för mig.