onsdag 20 oktober 2010

minnen (pt. 1)

läste genom gamla texter jag skrivit. när jag var sådär väldigt mycket sexton år och olycklig. här kommer första delen med citat från en lite yngre och mycket labilare jag:


"Kom hem idag klockan elva.
Jag plockade gräslök i trädgården och lagade en omelett med parmesanost och gräslök.
Jag somnade i soffan och vinden blåste hårt på huset, det gör den fortfarande. Fönsterna knakar.
Jag vaknade av att jag skrattade.
Undrar vad jag egentligen drömde."



"På tåg som avgick 14.50 från Helsingborgs centralstation mot Åstorp. Jag satt snett mittemot dig och vi båda läste. Du läste Kemi B.
Vem är du? Du var fin."



"Och ibland när du har på dig just den där tröjan som är så himla fin till det ansiktsuttrycket då dina ögon är knivvassa men munnen så fruktansvärt mjuk och du ser på mig med någon sorts ömhet; då vill jag bara knuffa ned dig i soffan, släcka alla lampor och röra vid dig och skratta hela natten. Då vill jag rulla runt i kläder, hud och hår hela natten och allt som heter rädsla och tvivel är långt bortom vårt liv."



"Såg operan Orfeus och Eurydike på Ulriksdals Slottsteater idag. Den var hemskt fin.
Imorgon tror jag att jag far ut på Djurgårn för fika. Tror jag."



"Katter på väggarna, taken och jag sitter i en tom lägenhet. Det skymnar.
Jag vaknade nyss.

Orkar inte skriva mer eftersom jag inte är van vid detta tangentbordet, måste luta mig fram över det och trycka på en tangent åt gången. Segt."

sunday.

"Egentligen vill jag bara skriva långa utlägg över hur pissigt allt känns, hur irriterad jag är just nu, och att jag irriterar mig på kurrandet magen ger ifrån sig. Men jag vill inte äta, för då mår magen inte dåligt och det ligger en sorts tillfredsställelse i att se någon plågas, om än mig."



"Badade nyss bort 2008.
Sitter i soffan och äter och försöker torka. Trött.
Jag har nog sett på Vänner i tio timmar idag.... Hm."

2 kommentarer:

Anonym sa...

Läste din kommentar på niotillfem bloggen. Det liksom bara stack till så i hjärtat på mig! Jag mår så illa av sånt. Det är mobbing. Och jag önskar alla fega idioter på nätet kunde få en mobbarestämpel på sig rakt i pannan. Fullkomligt äckligt är vad det är. Ifall jag hade vart modig nog hade jag lämnat en kommentar om att det sårade mina känslor och sedan fortsätta vara den toppen människan man är. För det är genom att vara sig själv man kommer få bort mobbningen, det tror jag iaf. Och att våga stå upp för sina känslor med. Måste själv försöka bli bättre på det. Skitläskigt men nyttigt.

All kärlek till dig!
<3

Linnéa sa...

åh. det är fint folk som du går får mig att överhuvudtaget vakna och gå upp på morgnarna.