söndag 4 december 2016

ge mig knark ge mig vin ge mig sömntabletter bränn mig med fimpar skär upp min buk för nu orkar jag tamejfan inte mer nu får det ta slut

tisdag 29 november 2016

du stod i hallen och jag kände igen ditt ansikte. lite som när man känner igen någon på stan man sett på tv. jag kände igen ditt ansikte men du var förändrad. du var någon annan nu. du vet inte hur du ska bete dig. hur kan du inte veta hur du ska bete dig? jag vill bara att du ska vara som vanligt. jag vill att allting ska vara som vanligt.
att du ringer på porttelefonen och jag svarar med någon konstig dialekt, låtsas vara någon annan. du ringer inte på dörren utan går bara in och jag gå till hallen och pussar på dig under tiden du hänger av dig ytterkläderna. jag har lagat mat. vi häller upp rödvin i glaset, äter pasta och du berättar om någon gubbe som hade hicka på tåget hela vägen hit. och när vi senare möter upp några på en bar beställer vi in öl och alla pratar och skrattar och vår blick möts över bordet. när vi ligger i min säng och ska sova tittar du på mig med lite berusad blick och säger att du är kär nu. nu är du faktiskt kär.
men nu är ingenting som vanligt. jag säger snälla du kan du inte bara ge mig en kram. du drar mig intill dig och jag borrar in ansiktet i ditt bröst. du sätter dig vid bordet. höger sida. det är din sida vid bordet. jag har köpt rödvin i förebyggande syfte. vi pratar trivialiteter. en dokumentär jag sett på svt och du frågar hur det går för mig i skolan. vi tömmer våra glas och fyller på. du har klippt håret. jag tänker på att du klippt håret. jag blir ledsen över att du inte berättat för mig att du varit hos frisören för det skulle du gjort om allting var som vanligt. efter en och en halv flaska vin är vi slut. finito. jag gråter och du torkar bort min mascara och hämtar fler näsdukar. det rasar. allting rasar samman lavinartat och jag har ingenting att greppa tag i så jag kippar efter luft. du kramar mig så hårt och säger fan jag gör säkert mitt livs största misstag nu. du går ut ur min lägenhet för vad som kan vara sista gången och jag följer dig till hållplatsen. det går för fort. allting har gått för fort. det har ju knappt ens hunnit börja och nu ska det ta slut. spårvagn 6 mot kortedala kommer om 1 minut.

lördag 2 maj 2015

kan någon snälla förklara vad denna karln gör med mig för jag har i alla fall ingen jävla aning
för
jag kan inte radera honom
inte ens med allt vin i stan
eller genom att hångla med jordens mjukaste läppar
för det är inte hans mun
det är avskyvärt
att lyssna på lessenmusik och relatera
och gråta när radion sjunger att i azalea går det inte att undgå att bli kär
han måste vara en idiot för han lägger inte sin hand i min

torsdag 16 april 2015

han e det underbaraste men samtidigt vidrigaste som hänt mig.

måndag 30 mars 2015

älskling när jag ser dig förändras allt
du värmer upp allt i mig som varit kallt
du är som solsken efter regn
jag har ingenting att ge dig
men jag ber dig stanna kvar hos mig
älskling när du är med mig går jag omkring i en dröm
jag vågar visa dig allting som jag håller gömt
när jag mår dåligt ger du mig tröst
lägger mitt huvud mot ditt bröst
och jag kan höra änglarna i din röst
du är det enda fina som finns kvar på denna jorden
och nu har jag samlat modet att säga de svåraste orden
jag hatar dig
tystnad gör ondast. sms som aldrig kommer och telefonsignaler som aldrig når fram. slutar aldrig ringa, slutar aldrig göra ont att höra dig på telefonsvararen, slutar aldrig spankulera runt dina kvarter. det regnar idag och i handen håller jag geggamojja som jag önskar att jag var badass nog att kasta på ditt sovrumsfönster. men det är jag inte. inte idag. så jag släpper ner geggan på trottoaren. allt mod rinner. ur mig. ner i gatubrunnen. med geggamojja och regnvatten.

PONK PONK PONK

mäter mitt hjärta på richterskalan och har vid det här laget ödelagt en hel stad.

torsdag 12 mars 2015


ett st fantastisk person och jag. ett sovrumsfönster. tror aldrig jag har känt såhär mkt i mars. tänker jag varje år. men just idag spelar det faktiskt ingen roll för
mina armar luktar från din hud.
bla bla bla krokusar och tussilago. jobbar nio timmar, torkar bajs och matar munnar. tänker bara på kindpussen du gav mig på busshållplatsen. 
du lutade dig ut genom fönstret och sa hej linnea vad snygg du är. titta ser du hur stjärnklart det är inatt vill du komma in
jag sa hemskt gärna.
klockan var nästan ett på natten, det var som om en cyklon hade slagit ner för
gruset under mina sulor ekar mellan husen på din gata
det har nästan gått en månad nu.

onsdag 28 januari 2015

jag saknar honom så mkt att det inte är riktigt klokt.

onsdag 10 december 2014

vem somhelst kan krossa ett hjärta som är en millimeter under huden

på tal om hjärtan av sten & känslor osv osv osv.

1: VILL SÅ MKT KAN HAN FÖRSTÅ orkar inte ens bry mig längre men bryr mig så jävla mycket 

2: gud relaterar så mkt

1: har träffats bara ett par ggr under lite mer än en månad, hur kan jag känna så mkt hatar att jag måste vara logisk, orkar inte vara logisk

2: du e en person som känner mkt och det finns något fint i det
det betyder att man tar människor på allvar
det betyder att man inte har ett jävla hjärta av sten
killar, sluta ha ett hjärta av sten
och jag önskar att jag hade ett hjärta av sten för bara den som har ett hjärta av sten tål allt och går aldrig sönder.
snö smälter. träd avlövas. djur avlivas. frukt förmultnar. blommor vissnar. hus rasar. hjärtan brister. om de inte är gjorda av sten.

fredag 5 december 2014

trodde jag kunde räkna med dig men matte har aldrig varit min starka sida

smutsvita lakan.
ligger på rygg och tittar på: taket. lyssnar på: röster på gatan.
du ringer och säger hallå hej nu e ja på väg över, e hos dig snart.
vi äter take away ur vita små boxar på mina lakan, du korkar upp en vinflaska och säger skaruha lite? häller upp och häller lite utanför glaset och jag säger det e lugnt, skit i lakanen. 
frågan: hur går det med dina hjärteangelägenheter, jag suckar inombords. suckar tungt så att fönstren immar. säger att jag inte vill prata om det nu men du ser att jag egentligen vill så vi pratar. jag pratar alldeles för mycket. du säger men hallå bara radera numret.
klockan går, tiden går fort.
följer dig till bussen. snabb kram och du går på. vinkar från fönstret.

torsdag 27 november 2014

TYSTA LEKEN BÖRJAR NU, DEN SOM PRATAR ÅKER UT

ska bara fråga. hur mår du? hur går det för dig, är det bra på jobbet.
måste bara säga godnatt först.
så.
godnatt.
tänder och släcker skärmen på mobilen. klick klick klick. du har NOLL nya meddelanden.
tänder och släcker. taklampan. vrider och vänder. undrar och tänker. hur sover du. rabblar karin boye för mig själv. jag hoppas du inte får en blund. jag hoppas du inte får en blund.


mvh,
en stygg flicka.

onsdag 12 november 2014


tvivlar på mig själv igen.






fan.