lördag 31 oktober 2009

God morgon, svårmod.

Jag vaknade med en kvist i bröstet och cyanid i magen.
Vemod svårmod
ligger som klibbigt gift
över kroppen
som inte går bort
i en varm dusch

Klockan är mitt på dagen och jag vill bara somna om för ingen vet att jag är här och visst hörde du aldrig mig gråta mellan tuggorna, men jag har slut på cigaretter och jag kommer aldrig kunna somna om och att ligga där vaken är ju minst lika illa som att klä på sig och titta ut genom fönstret.

God morgon, svårmod.

fredag 30 oktober 2009

Jag vet inte, det kanske beror det på klockan nio-kaffet, kanske en lite för stor dos utav Ernst-Hugo eller så är det känslan av att vara hemma i Umeå igen, men jag saknar dig lite. Ibland.

onsdag 28 oktober 2009

"It's like we weren't made for this world, though I wouldn't really want to meet someone who was."

Min mobil fungerar inte och jag kan inte minnas senast jag kände mig såhär evakuerad.

En sak har jag lärt mig; ensamhet är nästan aldrig vad du tror det är. Du är aldrig ensam när du känner dig ensam.

måndag 26 oktober 2009

Då blir det vår igen

Det är höst nu. På riktigt. Regn på ballongräcket och stämbandsinflammation. Men om vi dricker whiskey och röker cigaretter är det snart vår. Nu är jag hos T i Hammarbyhöjden. Jag längtar tills våren. Kom igen, våren, kom nu!

söndag 25 oktober 2009

I fredags mötte Simone upp mig på Centralen och så åkte vi och letade upp mitt hotell och sedan tog en liten fika, som vanligt.
Och igår träffade jag Simone igen, vi åkte och bokade tatueringstid. Sedan åt vi lunch med hennes kusin och pojkvän som också var i stan nu. Och efter det åkte jag och Simone till Gamla stan och tog en långfika.
På kvällen kom Amanda över till mitt ensamma lilla rum med två vänner och lite vin.

(Detta kan vara det mest triviala inlägget någonsin.)

fredag 23 oktober 2009

DMs nya video. Se den. Bra musik.

torsdag 22 oktober 2009

Jag trycker på repeat för att just den känslan låten ger mig nu vill jag så gärna bevara. Allra helst plocka ned den och vika ihop den (för den är så himla stor att den inte ryms någonstans i hela Sverige) och lägga ner den i min ficka så att jag alltid går runt med den.

Längtan har byts ut mot en behov att älska.

tisdag 20 oktober 2009

Shout out!

Förresten, någon html-kunnig eller bara vem som helst som vet hur man lägger upp bilder i större upplösning här på Blogspot utan att använda deras förvalda storlekar (som jag visar mitt missnöje över genom att, typ, aldrig ladda upp bilder)?
Utan att det sabbar min layout. För det har jag råkat ut för flera gånger och ungefär sådär kul.
Jag tänkte nämligen börja ladda upp bilder. Ibland. Oftare.

Puss!
Något rör sig i magen. Jag vet inte ifall det är en känsla som växer eller ifall det är något som reduceras. Jag tror det kan vara både och, samtidigt.

måndag 19 oktober 2009

Dödslängtan, hemlängtan.

Ordförande i Ensamma hjärtan klubb och ju fler katter man skaffar ju ensammare är man, det vet ju alla. Det är vårt motto.
Du skall aldrig knulla bort ensamhet.
Du skall aldrig hava andra katter vid sidan mig.
Det är våra budord, våra lagar.
Du skall aldrig förbli ensam om du förhåller dig till dessa lagar.

Ensamhet är en sjukdom som går att bota.
Köp ditt Aldrig-mer-ensamt-hjärta piller på närmsta ICA. Du märker resultat redan samma dag som intag av medicinen.
Vi kallar varann vänner, men det är vi väl inte egentligen. Vi är mindre än det. Knappt ens bekanta.
Jag tar tillbaks allt jag gav dig utav mig. Jag behöver det mer än dig nu.

lördag 17 oktober 2009

Är du lycklig nu?

Arton är bara en enda stor besvikelse.
Soffsittning och väskvaktning. Det är inte alls som på bilderna.
Ölen är inte lika billig, musiken är inte lika bra, kyssarna smakar sämre.
Jag har inget tak över huvudet bara regndroppar över håret som får det att likna ett hårnät.

torsdag 15 oktober 2009

I've come to wish you an unhappy birthday

Något hårt har fastnat i mitt bröst. Det känns som om någon har tryckt in en kvist i min bröstkorg.

Om jag fick välja skulle jag somna någon timme efter midnatt med kallt vatten och rena prassliga lakan. Kanske med någon som berättar sagor för mig.
Och när jag vaknar vill jag äta perfekt kokade ägg i sängen och titta ut på snart klockan tio solen. Kanske äta en liten bit pannkakstårta.

Istället; vrider mig i någon timme efter midnatt i en varm och skrynklig säng. Konstgjord väckning beställd klockan 05:30. En knapp halvtimma för hemma och sedan religion i skolan.

Livet hatar mig.

Och jo, jag fyller ju år imorgon.
Det sorgligaste av allt är nog att komma hem efter en hel dag och inse när katten rusar fram mot mig och stryker sig mot mina ben; detta är den första fysiska kontakten jag har fått idag.

onsdag 14 oktober 2009

Längtan destillerar i min kropp och jag vaknar varje morgon klockan 06:00 och ser mina andetag, min längtan, fastklistrad på fönstret i form av kondensdroppar.
På nätterna ligger jag på rygg och tittar på taket. Jag låtsas att jag är ett skepp. Ett stort skepp som dånar ensam över ett sovande hav. Skeppet, eller jag, rasar framåt, jag längtar efter en hamn. Jag dånar.

tisdag 13 oktober 2009

Åksjuka

260 km/h och ökar. Gatorna är mörka och tomma och ljudlös kastar sig bilen fram över gatorna. Asfalten är blöt, det smaskar under däcken på bilen. Gatorna är för visso tomma men någon kan överraska när som helst, var som helst. Gatulamporna kastar distribuerat ljus på mitt ansikte. Tanken på hur snabbt jag rör mig genom staden och på hur snabbt allt kan vara över (det tar bara en sekund att dö); en slags frihet.

En flygkrasch spräcker en mödomshinna och en tågräls knäcker en bröstkorg.

lördag 10 oktober 2009

I'm going in for the kill

Idag fick jag höra av min syster att hennes pojkvän hade sagt att han tänkte på mig när han hörde "In for the kill" för att han tyckte jag påminde om Elly Jackson.
Det var det finaste jag har fått höra på ett tag och jag kommer kunna leva på den komplimangen rätt länge. Det tror jag.

torsdag 8 oktober 2009

Hur många koppar te du än dricker kommer du alltid känna en vänsterprasslande ensamhet i ett hotellrum för två; ensam.
Inget teblad i världen kan lösa upp dessa känsloknutar eller någonsin ändra på det faktum du försöker fly från men det står klart, det står i taket ovanför sängen och på glasrutan när du tittar ut genom fönstret; jag är ensam.

Hur många post it-lappar du än klistrar fast på väggarna med små fina ord och hur många pressade blommor och löv du än hittar mellan sidorna i böcker i bokhyllan vet du att det är sant.

Men du ljuger.
Veckan hittills har varit tusentals nålar i ryggen, i magen och i bröstet.
Och det är bara torsdag.
Jag undrar hur länge till jag klarar av att sitta på morgontåget tjugo över sju och blinka bort tårar.
Jag tänker att jag är slut, att min depå är slut. Det ger mig en onormal känsla av frihet.
Jag tror inte det är helt okej.

tisdag 6 oktober 2009

Det värsta är inte att du beter sig så oerhört självcentrerat eller att du är en opålitlig person som sviker, sårar och krossar hjärtan.
Nej, det är inte det.
Det är att jag innerst inne förstår att jag har samma blod som du under mitt skinn, jag är du. Och jag börjar bara bli mer och mer övertygad om att denna profetia inte går att kämpa mot.
Ska jag bara kapitulera och se på när jag formas till dig?

Jag är mållös.

måndag 5 oktober 2009

Känner mig naiv när jag kommer på mig själv med att tänka att det var lättare att hantera smärta förr i tiden. Tänker att allt man behövde göra var att skriva en gråtmild soullåt och sedan gråta ut texten i mikrofonen och sen var det liksom över.

torsdag 1 oktober 2009

Sleepless

"As you lie before me now, like a shadow
on a pea green sea
Never thought that I could find you so hollow
laying into me"