260 km/h och ökar. Gatorna är mörka och tomma och ljudlös kastar sig bilen fram över gatorna. Asfalten är blöt, det smaskar under däcken på bilen. Gatorna är för visso tomma men någon kan överraska när som helst, var som helst. Gatulamporna kastar distribuerat ljus på mitt ansikte. Tanken på hur snabbt jag rör mig genom staden och på hur snabbt allt kan vara över (det tar bara en sekund att dö); en slags frihet.
En flygkrasch spräcker en mödomshinna och en tågräls knäcker en bröstkorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar