Längtan destillerar i min kropp och jag vaknar varje morgon klockan 06:00 och ser mina andetag, min längtan, fastklistrad på fönstret i form av kondensdroppar.
På nätterna ligger jag på rygg och tittar på taket. Jag låtsas att jag är ett skepp. Ett stort skepp som dånar ensam över ett sovande hav. Skeppet, eller jag, rasar framåt, jag längtar efter en hamn. Jag dånar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar