tisdag 6 oktober 2009

Det värsta är inte att du beter sig så oerhört självcentrerat eller att du är en opålitlig person som sviker, sårar och krossar hjärtan.
Nej, det är inte det.
Det är att jag innerst inne förstår att jag har samma blod som du under mitt skinn, jag är du. Och jag börjar bara bli mer och mer övertygad om att denna profetia inte går att kämpa mot.
Ska jag bara kapitulera och se på när jag formas till dig?

Jag är mållös.

Inga kommentarer: