jag öppnar medvetandet och
kollar tillbaka
på det som mest liknar gamla fotografin
tagna med en Diana kamera
man kan höra lilla sparvens röst sjunga
i bakgrunden på fotografierna
hon sjunger om Paris
jag gråter, längtar och saknar
[sprakande ljud av vinylskiva]
hon är den som skriver
brev som saknar mottagare och avsändare
och hoppas att någon där ute kommer förstå
fast blir sorgsen
när hon vet
hon kommer förbli ensam
han är den som lämnar
en bandspelare på "record"
på tåg, fik och andra offentliga platser
för att sedan
när han är hemma
lyssna på kasettbanden
när han ligger ensam i sängen
och låtsas
att han inte är ensam
[ljud av vinylskiva som tar slut och spelaren stängs av]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du skriver ju hur bra som helst! :D Att inte du skulle vara bra på att skriva är värst skitsnacket jag hört. ;) Du har sån sjukt skön stil asså... Vet inte hur man ska förklara det. Du skriver så att man nästan tvingas att läsa mellan raderna, som om de verkliga orden bara är en beklädnad.
Underbart! :D Ser fram emot att läsa mer av dig!
/Borg (virtualized)
Skicka en kommentar