Krut, spjut, skjut, snut

Ja jävlar vad krut du har.
Men det är inget du visar i verkligheten. Overkligheten passar dig bättre.
Du är trygg framför skärmen, trygg med händerna på tangenterna. Tveklös, hejdlös.
Då jävlar ja, ingen nåd. Vilda hästar, orkan.
Men bland folk är du ingen, inget.
Du slår bara till när du har kontroll, situationen i din hand.
Biter, suger, sprutar gift, gift som sprider sig till huvudet på en millisekund och sedan flyr du. Flyr från följderna.


Och sådär appropå ingenting:
Påväg hem idag funderade jag lite över min blogg och vad jag brukar skriva i den, vad jag borde skriva i den eller vad jag kan skriva i den.

Precis vad som helst, vad jag vill.

Det är en anledning till att jag är glad att min blogg är såpass okänd som den är; jag kan provocera hur mycket jag vill.
Det är rätt skönt.
Jag gillar att egga, det är avreagerande.
Jag kan samtidigt skriva om vilka meningslösa saker som helst och gnälla hur mycket jag vill över vad jag vill, min blogg är ändå såpass kravlös.

Jag kan skriva om vad jag vill.