Bohemerna, poeterna är svin

Idag har bara varit en dag för mycket och jag är trött i alla benämningar.
Vi har projektarbete denna veckan och gör film.
Jag tror det säkert kan vara väldigt kul trots att det är oerhört jobbigt. Men vi blev ihoptvingade i grupper med parallelklassen och det känns mest krystat och stelt.
Dessutom har en dansk tjej i min grupp fått mig att utveckla en slags kronisk huvudvärk.


Och på tal om ingenting, är det inte märkligt hur ens föräldrar ibland är de som förstår en sämst?