Jag vill inte ha någon jävla kräftstjärts sugande minister

Närvaron byts ut mot saknad.

"Happy bleedy, happy bruisy"

Jag vet inte var jag står nu och jag känner mig inte alls imposant, inte ett dugg. Mest bara infantil och skräckslagen (och jag är inte ens säker över vad).

Vad jag däremot vet är att jag är hemskt sömnig men jag vill inte somna, jag vill inte ens drömma.

Jag håller hårt om alla fyrklöver, hartassar och jag håller alla tummar för att allt detta bara är någon bieffekt av ovetskapen över vad nästa vecka kommer göra med mitt liv.
O, denna framtidsnoja.