Aldrig trodde jag att komma tillbaka till min uppväxtplats skulle kännas så obekant. Allt jag kände var bara en slags bedövad smärta och likgiltighet.
Jag har glömt bort vem jag var, det gör inte ont längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar