Tetristears

När jag var liten bodde jag i ett rum med vitt tak och svarta väggar och bakom tapeten fanns det jättemycket sågspån.

Bredvid min säng fanns en vindslucka som man låste med en T-formad nyckel. När jag stal nyckeln och kröp där fanns det ingenting jag var så rädd för som tåget. Inte ens glasfibret.
På nätterna kunde jag lägga min lilla handflata mot min svarta sågspånsvägg och känna hur det mullrade där inne. Nattåget, antagligen.

Inne i vindsluckan var väggarna klädda med svart sopsäcksplast. Inte ens mörkret det gav tunneln skrämde mig så mycket som tåget.