Åker samma tåg, kan vägarna numera. Känner igen husen, ljusen, gruset. Går över dina fotspår, följer din rygg. Sitter i tre timmar i soffan och tittar ut över Johanneshov och solen som går ned.
Lyssnar på Anna Järvinen, alltid Anna Järvinen när jag är här.
Kan du gå som han,
försök lyfta på din fot som han,
flyta utan flyt som han.
Kan du stoppa tid som han,
be mig komma dit som han.
Få allt att kännas fint som han.
Om du lyckas då kan det hända att jag stannar över dagen.
Och att jag följer med dig in till staden, åh, för att minnas varför allt tog fart och varför ingen sa att
snart är det över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar