torsdag 29 december 2011

Jag skriver ett sms till en kompis i en annan stad.

Jag önskar verkligen verkligen verkligen att jag kunde vara hos dig just precis nu. Så att jag kunde lägga mig ner i din säng och gråta och berätta hur mycket jag hatar mitt liv, hur allt bara går åt helvete och hur jävla sargad jag känner mig. Jag skulle berätta hur mycket jag bara vill säga upp mig från jobbet och allt ansvar och om jag inte blir lycklig snart flyttar jag ut och lever med djuren eller lägger mig framför ett tåg.
Och du stryker bort några tårar från mitt ansikte, håller mitt huvud i dina händer och säger att ja, livet suger ibland men så är det bara, och det kommer alltid att kännas så från och till. Men en dag kommer du vakna och inse att du inte alls står vid balkongräcket när livet slår knut på sig själv och allt går åt helvete. Det blir bättre, jag lovar. Jag lovar dig.
När jag har slutat hulka berättar du om varför allt är skit och jag ligger bredvid och lyssnar så som bara jag kan. Sen när det är morgon äter vi frukost i sängen, fnissar över gröten och du säger att allt inte är skit när du är här.
Efteråt går vi en lång promenad och stannar vid bildäcksgungorna i parken och gungar.

Inga kommentarer: