Tetristears

Och när jag går över regnblöt kullersten i hemstaden hör jag folk prata med samma gamla dialekt. Jag ser gamla klasskamrater men jag drar upp kapuschongen och går snabbt förbi. Klockan är kvart i två på natten och alla är berusade och jag hör dunka dunka och skratt överallt.
Jag går på en stadsbuss och sätter mig någonstans i mitten och gråter. Någon fyllebult sätter sig bredvid och frågar hur det egentligen står till. Det svider till i ögonen av hans spritandedräkt.

Jag förklarar att det enda jag hade som gjorde det värt att ens gå upp när klockan ringde på morgonen har jag slarvat bort, jag har levt i ett jävla luftslott, gått in i en jobbkoma och stängt av allt fint som heter känslor och bara hört lönen rassla till på kontot varje månad. Men så en dag kom det en pojke som vände upp&ner på allt, vintern märktes knappt. Vi hånglade i köket, åt popcorn, sov på en madrass på golvet och höll händer på vägen hem när jag sov på hans axel. Men så en dag helt plötsligt slutar han svara och åker andra sidan landet. Jag ligger kvar hemma i feberyrsel och gråter och kollar på filmer som påminner mig om honom och svär och slår med knuten näve i kudden FAN FAN FAN.

Jag blir avbruten av busschauffören som lägger en hand på mig axel och säger att vi är vid ändhållplatsen. Bussen är tom och jag får gå ensam hem.