Jag kände att jag satt mitt i ögat av ett stort tumult med hemligheter som tär, berättelser, splitter från vänner och sanningar, så jag tänkte ventilera mina tankar för mig själv idag.
Jag packade ned grönt te, min bok jag skriver i, pennor och en till bok i min kånken-väska och gick upp på åsen. Jag la ut allt på bordet, och hade tänkt bestämma åtminstone en sak, för jag måste sluta vela så hemskt mycket.
Jag fick dessutom se Skåne, som jag annars brukar hysa monotona känslor för, ur ett vackrare perspektiv; frost över åkrar och morgontrött sol över frusna djur.
Håll andan och lägg handen över ditt hjärta. Känn hur ditt hjärat dunkar i dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar