"Hon är så vacker: blodskor, jordgubbsbyxor, vallmotunika, cape i polpa di pomodoro. Som om hon flytt från ett måleri."

Jag är kanske lite sen med att upptäcka att Black Ascot inte är på riktigt, att det bara är ett experiment av Malmö Opera.

Jag är inte helt säker på vad jag skall känna, lite besviken tror jag, eftersom jag gillade tanken på en artonåring på Östermalm med 750 klänningar som missbrukar plommonvin i skolan och vars moster är den enda människa hon vet som kan se skillnad på en manolo- och en guccisko bara genom att se hur hon som bär skorna rör sig.

Trots det är jag imponerad av författaren/författarna som skrivit, det är verkligen sjukt bra och värt att läsa.

Sanningen och andra historier
Drunkningsdöden

Jag saknar Erika.