du ligger som ett plåster på mig bredvid mig när du sover. du rör dig i mörkret och jag ser hur du rör dig, du rör sig som ett snöskred över mig.
jag andas på snön som smälter och kondens på fönstret droppar i våra pannor. du sover och jag luktar på din axel.
att någon kan vara så fin när han sover, är helt obegripligt. men det är du. jag får andnöd.
du sover. jag väcker dig nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vill att du ska skriva jämt jämt jämt för du skriver så fint. Något kallt och hårt smälter i bröstet.
Och han.
Och att få lukta på honom när man vaknar.
När jag sovit hemma hos honom tvättar jag inte mina kläder på flera dagar för jag vill inte att han ska försvinna.
Skicka en kommentar