It’s not a cigarette, it’s opium.

Tänkte bara berätta att det var under almarna jag blev kär i dig.
Det var på den tiden jag inte ville något annat än att bli missförstådd, då jag alltid bar med mig min svarta Moleskine. Gulnade sidor med utsmetat bläck, långa utlägg om hur din lugg såg ut just idag, om hur gärna jag bara ville luta mig fram och stryka den från dina lejonögon.

Vi drack bara rödvin.
Och av någon anledning så slutade varje kväll under almarna. Du i mitt knä och jag med din hatt snett på huvudet. Vi pratade om hur vi stod ut, vi stod ute, vi utstod. Vi var annorlunda, vi var underjorden och jag satt på vårgräset och visslade ut Lucky Strike rök.
We think the same things at the same time, du sjöng på Thom Yorke.

Men jag drack för mycket vin en kväll, minns du det? Och jag somnade under almarna och vaknade aldrig igen. Och varje vår sover jag under almarna och drömmer om kroppar som blöder rödvin och dig. För jag saknar dig, och jag saknar almarna.