små gåtor i vardagen

jag har gått på k-brunnar hur länge som helst nu. när skall vi bli kompisar?

bonjour journal

soundtrack: I'm sorry I love you - The Magnetic fields

det tar inte lång tid innan jag börjar sakna.
ge mig tillbaka kvällar med parkscen, prips blå, ösregn och soldis om vartannat, kasettband och rökiga ateljéer!
snart bär det tillbaka till pendling, scheman och överkokt pasta... fast jag saknar lite struktur och ramar i vardagen, så suckar och gnäller gör jag inte. ännu.
fast morgondagen skall förhoppningsvis vara späckad av trevliga grejor! återkommer...



au revoir kära vänner, ovänner, djur, odjur, skräcködlor etc. (no offence till er icke nämna, jag har varken tid eller lust att skriva ned alla)

sleeptalkin'

soundtrack: Belly - Sweet Ride

inatt är det natt igen. och jag känner mig som en ut-och-in-vänd strumpa.

jag ska försöka posta färre inlägg som är skriva på natten, jag märker att jag börjar skriva som jag tänker (och det vill vi inte), illa, illa.

god natt, vackra människor!

vind i segel

soundtrack: Beirut - Nantes

nattens storm verkar ha lagt dig och det börjar lätta ute nu.

biljetten är bokad, så imorgon vaknar jag runt klockan fem på morgonen. helt galet tidigt.
jag går inte ens upp så tidigt när jag ska till skolan. men jag klagar inte. med en iPodis klarar jag av det mesta. min iPod är en bra uppfinning.

inatt skulle min syster gifta sig på ett pågatåg. hon fick kalla fötter och grät inne på toan, och jag målade mina läppar med rött läppstift.

min kompis dumpade sin kille och vi rymde från skolan genom ett fönster i mitt rum. jag satt på skoltaket och smsade.
ett fönster var ombyggt till bikupa och var fylld med döda bin. äckligt, tyckte jag. vi gick inte genom det fönstret.

jag har ett styckte katt sovande på benet

hej då !

me, myself and talkie-walkie

soundtrack: Know your chicken - Cibo Matto


idag funderade jag lite och min slutsats är följade;
jag är inte bara jag.
"talkie-walkie" valde jag först för att det låter grymt och det är lånat från ett av mina favorit album.
men nu börjar jag bli osäker ifall det inte är mer.
det finns jag. och så finns det talkie-walkie.

jag fick ett mail ifrån Kumi idag, så jag åker troligtvis till Göteborg den 11e
idag lagade jag tagliatelle med paprika, zucchini och hemmagjord pesto
och idag kom en förvirrad äldre herre med ett glas med bajs till mor när hon hade lunch
och jag bestämde mig för att jag troligtvis inte ska satsta på en karriär inom sjukvården

god natt, mina medmänniskor och läsare (vadå, typ 3, pers??)

stackars mormor

stackars mormor
mormor gråter ensam
vad betyder mormors broderier
när hon är ensam?

stackars mormor
gråter i sina broderier
hur kan söta katter och hundvalpar hjälpa mormor nu?

stackars lilla mormor
mormor har radion igång
för att få höra människoröster
mormor låtsas att hon har umgänge

stackars lilla mormor
påminner för mycket om verkligheten
ingen vill umgås med mormor

du vet bruset när man tar av kapsylen ifrån sockerdrickan? så känns det i magen.

soundtrack: Mei ga inai - Joe Hisaishi

hela tiden
tittade jag
över min axel

det kändes som du var där
men
det var bara solnedgången

lika varm
lika oemotståndlig
lika kortvarig

(bild & text: Linnéa Sjöstedt)

slutet av gatan; återvändsgränd

nu är jag här igen
och jag känner igen den här platsen alltför jävla väl
jag bara står här som ett fån
rakt opp&ned
och stirrar fåraktigt på luften mellan mig och strömbrytaren

ett par ihopvikta cheap monday-jeans flinar lömskt i hörnet

golvet är täckt med smuts men
sängen är ren
jag har krupit ihop till en liten knappt synbar prick i sängen
under täcket


john blund kommer alltid sist till mig.
john, skynda dig till mig och strö ditt silver i mina ögon
jag vill inte se mer, gör mig blind

snart kommer den. sömnen
en sömn som varar lika länge som istiden

wanderlust

ett flygplan flyger förbi
högt ovanför mitt huvud
pulsen ökar
och blir plötsligt hörbar

DUNK DUNK DUNK


jag går till flygplatsen och väntar
på någon
kanske dig
jag brukar gå dit och vänta
ibland hälsar någon
"hejsan!"
"hej."
jag smälter in i bakgrunden
i tapeterna
och mina fotsteg dränks i ljudet av rullande väskor och klackskor

i mitt huvud, jag kan jag höra ljudet av vingslag

rökpaus

jag tog en omväg
för att spana in
en busschauför
som stod och rökte

jag gick förbi snabbt
två-tre sekunder
jag sneglade på honom
med ett likgiltigt uttryck

jag tror det hördes
när jag svalde
både läpparna och halsen brände
av uttorkning

jag undrar vilken buss han kör.

(jag visste att jag saknade dig,
men det var idag jag insåg hur vilsen jag verkligen är)

bitterljuva helvete

jag är ensamheten
det stinker ensamhet om mig
mina kyssar
smakar ensamhet

ensamheten är
inte längre abstrakt

jag är ensamheten

folk går alltid ett par meter
ifrån mig
de vill inte bli smittade

"ensamhet kan inte smitta, men botas"
tänker jag
och går framåt på svart och vita gator

"tiden är min medicin"

du tror inte på magi
men ändå
intalar du dig att
magi existerar

men det gör ont
för du vet
att du
egentligen tror på
verkligheten
som slår dig i ansiktet
som en stor död lax


drömmarnas förförande
dofter lockar dig
ifrån mig
med ett finger
under din haka

hoppet river mig
river hela min kropp
inuti och utanpå




illustration: linnéa

"Alla stjärnor är döda"

Det är fredag morgon och han har tagit ledigt, för att kunna sova. Helst hela dagen.
Björken blommade utanför hans fönster och en oavbruten vårbris smekte hans kind igenom det öppna fönstret.
Han är egentligen pollenallergiker.
”Det är värt det”, tänkte han när han mindes hur hon brukade sitta under björkarna i stan och skriva i sin bok.
Värt att minnas henne.
Han mindes hur hon brukade undvika ögonkontakt och fingra på naglarna när hon var nevös, petade bort gammalt nagellack.


Om han blundade kunde han efter en liten stund minnas hennes blyga leende. Det som lika snabbt uppstod som försvann.
Det tog honom ett par månader innan han hann se det för första gången, och då kunde han inte sluta leta efter det i hennes ansikte. Det var som att fånga en guldfisks glittrande i en smutsig damm.


Han sträckte ut armen till höger och plockade upp en vattenflaska med handen. Han tänkte på guldfiskar och drack vattnet.
Han lutade sig tillbaka ner i kuddarna och såg på himlen igenom fönstret.
Det var nästan helt klart bortsätt ifrån några få tunna fjädermoln.
Han blundade och behövde inte vänta länge innan hans medvetande klättrade ut igenom fönstret. Han föll in i en stillsam och likgiltig sömn.[...]





(text: linnéa sjöstedt
foto: masao yamamoto)

i mitten av ett risfält

jag öppnar medvetandet och
kollar tillbaka
på det som mest liknar gamla fotografin
tagna med en Diana kamera

man kan höra lilla sparvens röst sjunga
i bakgrunden på fotografierna
hon sjunger om Paris

jag gråter, längtar och saknar





[sprakande ljud av vinylskiva]





hon är den som skriver
brev som saknar mottagare och avsändare
och hoppas att någon där ute kommer förstå
fast blir sorgsen
när hon vet
hon kommer förbli ensam

han är den som lämnar
en bandspelare på "record"
på tåg, fik och andra offentliga platser
för att sedan
när han är hemma
lyssna på kasettbanden
när han ligger ensam i sängen
och låtsas
att han inte är ensam



[ljud av vinylskiva som tar slut och spelaren stängs av]