Kramas genom filmen och pussas genom reklamerna. Inte låtsas om krampen i armen och tungan eller att högerbenet sover. För så som vi ligger just nu skulle vi kunna göra för alltid.
Det gäller bara att glömma bort världen utanför novermberfönstret och successivt låta alla andra glömma oss. För vi finns bara här i snartvinter-sängen med oändlig hud.
Men som vanligt kom rastlösheten och skänkte mina drömlastade skepp. Och allt jag hör är det dova ljudet av de gå i kvav, det låter lite som när en nacke knäcks och går av på mitten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar