Samma sekund som jag inser att jag avundas någon för deras liv och vill ingenting annat i hela världen än bara avsluta det jag lever nu och överta deras, då inser jag vilken usel människa jag verkligen är.
Och att inse det, det är nog det som är värst. Värre än jag är beredd att ge upp allt bara för att mitt liv är och kommer med all säkerhet aldrig bli så lyckat.
Avund är en tung börda som aldrig sover, som Weeping Willows sjöng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar