Tetristears

Det är inte stress, det kallas skräck.
Jag är skräckslagen. Det har slagit mig nu.

Jag vill kräkas. Inte kräkas upp maten jag äter, jag vill kräkas känslorna som äter upp mig.

Hur alla små grejer plötsligt blir avgörande och hur telefonsignalen rycker i musklerna och skickar elektriska stötar till hjärtat. Jag måste hålla för öronen.
Det gör mig livrädd.