supernova

jag minns din hud och dina nyckelben men inte dina läppar draperade runt ord ord som då var hela min värld och hela min existens och jag minns dina öronsnibbar men inte ditt förflutna som du väve en filt av och bäddade ner mig i sängen med och kyssarna som föll kraftlöst som snön utanför sovrummet och fyrverkerierna nös över himmelen och i mitt huvud och i dina händer låg jag din supernova vårt massiva hål var igenfyllt och jag föll och jag slutar aldrig falla för du är oersättlig och du blåser ut cigarettrök som om det vore luft och hur fånigt är inte det, att vara avundsjuk på dina cigaretter?