min resetörst verkar vara bottenlös; jag dagdrömmer om snö, norrsken, vårgrönt gräs, fräknar, vackra människor och himmel.
och min saknad till Umeå och Paris blir ännu mer märkbar (ööh...).
varför blir jag alltid sån här när något blir lite för mycket? jag måste sluta fly och inse att gräset bara är grönare på andra sidan...
bisou et bonne nuit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar